Att bekämpa teknik med teknik

Som jag skrivit om tidigare anser jag inte att tekniska framsteg på sikt kan stoppa lagstiftarnas iver att kontrollera internet. Fildelning kan dock, som uppmärksamma läsare påpekat, även utföras via fysiska media och på personlig basis. Denna metod är förvisso mycket långsammare och mindre effektiv, men den fungerade under många år innan internet slog igenom på allvar för gemene man. Vad hindrar oss från att gå tillbaka till beprövade metoder även om internet stympas?

Teknik kommer att hindra oss. Lite lagstiftning, förvisso, men huvudsakligen teknik. Samma tekniska utveckling som medger internet och våra digitala medier gör det också möjligt att på ett tidigare oanat sätt kunna kontrollera vår personliga kommunikation.

Upphovsrättsindustrin av idag är inte beredd att acceptera ens den gammalmodiga form av fildelning som fysiska media innebär, utan har ett antal initiativ igång för att hindra även människa-till-människa-kommunikation. Detta är givetvis mycket svårare än att låsa upp internet, och det kommer således att dröja betydligt innan denna typ av lagstiftning och teknik slår igenom.

DRM

Digital Rights Management. Detta är termen för de tekniska lösningar som är ämnade att hindra oauktoriserad åtkomst och/eller kopiering av media. En av de mest kända DRM-lösningarna idag är CSS, den uppfinning som begränsar i vilken region och med vilken hårdvara man kan spela upp en DVD. CSS har länge använts som ett exempel på att DRM inte fungerar, men man skall ha klart för sig att nästa generations DRM kommer att vara oändligt mycket mer sofistikerat än CSS.

Vad som behövs

...för att upphovsrättsindustrin skall nå sitt utopia är följande:

• Lagstiftning som förhindrar att konsumenten modifierar sin hårdvara och att kommersiella aktörer gör modifieringar av andras hårdvara.
• Lagkrav på DRM i all typ av hårdvara, allt från processorer och videokort till MP3-spelare.
• Spelarprogramvara som vägrar uppspelning av media som saknar en signatur från en auktoriserad utgivare.
• Operativsystem som inte exekverar program som saknar en signatur from en auktoriserad utgivare.
• Hårdvara som inte tillåter exekvering av operativsystem som saknar en signatur från en auktoriserad utgivare.

Med detta på plats kan upphovsrättsinnehavarna förhindra att kopior görs av deras material över huvud taget. De kan se till att en fil raderas efter en viss tidsrymd, eller ett visst antal spelningar. De kan tillägna sig fullständig kontroll över hur du konsumerar deras produkt.

Hur långt komna är vi egentligen? För närvarande finns en lag som heter DMCA (Digital Millennium Copyright Act) i USA som sköter om den första punkten. Den andra punkten är ännu ouppfylld. Den tredje är delvis genomförd i och med att DRM finns i nästan all konsumentelektronik, men är ännu inte implementerad på något konsekvent sätt i rena mjukvarulösningar. De fjärde och femte punkterna hade Microsoft och Intel allvarliga planer på att införa i samband med lanseringen av Vista, men denna gång blev det inget av det hela.

Till detta kommer de försök som görs att "plugga det analoga hålet" som man uttrycker det. Vad detta innebär i klartext är att man via en större mängd tekniska trick försöker förhindra att högkvalitativa analoga signaler skickas mellan olika enheter, då dessa kan fångas upp och spelas in. Istället försöker man skicka krypterade digitala signaler hela vägen ut slutenheterna, dvs skärmar och högtalare. Detta kommer vi helt klart att se mer av.

Hur allvarligt är detta?

Hur ser då denna hotbild ut? Just nu verkar denna front i kriget mot konsumenterna vara i ett stilleståndsläge. Jag förväntar mig ingen större aktivitet innan upphovsrättsindustrin börjar ana seger i kampen om internet, dels för att de når större omedelbar kontroll genom att kotrollera nätet, dels för att det är en mycket svårare uppgift att nå kontroll över alla de lagrum som krävs för att tvinga nog många hårdvarutillverkare att implementera DRM i sina produkter.